Kristoffer Appelquist i senaste Konferensvärlden

Kristoffer Appelquist

Mångsysslande komiker showar vidare

En samhällsintresserad ståuppkomiker som extraknäcker som skådis. Så beskriver Kristoffer Appelquist sig själv.
Men denne värmländske skåning har fler strängar än så på sin lyra – ett annat jobb han älskar är det som moderator på olika typer av konferenser och möten.

Kristoffer Apelquist föddes för drygt fyrtio år sedan i Malmö och spenderade en stor del av sin uppväxt vid en av stadens amatörteatrar.
Efter att ha flyttat till Karlstad – där han bland annat läste statsvetenskap och sociologi vid universitetet
– har han nu varit Värmland trogen i tjugo år och bor sedan länge med sin familj i ett gammalt missionshus i Sunne.
Kristoffer Appelquist tilldelades priset som “Årets bästa nykomling” år 2006 och “Årets manliga komiker” år 2012 på Svenska Standupgalan.
Han har uppträtt på bland annat RAW och Norra Brunn, men också som fältartist för svenska soldater i Kosovo och Afghanistan.
Och bland de många TV-program han har medverkat i märks exempelvis Parlamentet, Extra-Extra och Starke Man.
Inför EU- och riksdagsvalen år 2014 gjorde Kristoffer dessutom politik-­podcasten ”Synfält Framåt” där en lång rad svenska politiker intervjuades.
Och i höstas blev han även musikalartist när han sjöng och dansade en av huvudrollerna i ”The Producers” på Säffleoperan.

Vrider och vänder på döden

En i ordets rätta bemärkelse mångsysslande man alltså. Och efter att ha behandlat ämnet ”Krig” i föreställningen med samma namn och individens ansvar för sitt eget liv i ”Drömmen om Amerika” ger han sig nu – i sin tredje soloföreställning “Kristoffer Appelquist är död” – på det nattsvarta ämnet döden. 
Döden i allmänhet och sin egen död i synnerhet; i föreställningen vrider och vänder han på både djupa och flyktiga funderingar.
-Föreställningen handlar om sorg och vad man egentligen har för nytta av den, berättar Kristoffer. Som man, uppvuxen på 1980-talet,
lärde jag mig att visa ilska istället för sorg och det var kanske inte alltid så klokt. Och jag har insett att jag, många gånger när jag har drabbats av sorg,
knappt har vetat om att jag har varit ledsen.
Idén till föreställningen har han haft sedan han var liten.
- Jag har ofta tänkt på att, om jag skulle dö idag, har jag då gjort allt jag vill göra? Döden är ju den ultimata deadlinen.
Vill man jobba mer eller vill man vara mer med sina barn, eller vad är det som just jag har på min alldeles egna bucket list?
Problemet med döden – till skillnad från andra deadlines
är ju dock den att man inte har den minsta aning om hur lång tid man har på sig på den här planeten, konstaterar han.

Både skratt och gråt

Att det är ett sorgligt ämne är inte något som hindrar att man kan göra en standup-föreställning av det hela menar Kristoffer Appelquist.
En publik orkar inte höra skämt staplade på varandra under en hel föreställning, utan folk vill bli berörda och lämna en föreställning med en känsla av att man ser världen
på ett lite nytt eller annorlunda sätt än man gjorde innan. Den bästa föreställningen är den där publiken både gråter och skrattar, förklarar han.
“Kristoffer Appelquist är död” har premiär på Maximteatern i Stockholm den 27 februari och fortsätter sedan under våren till 24 städer runt om i landet.
Och därefter ser Kristoffer Appelquist fram emot att få fortsätta med ett av de ytterligare andra uppdrag som han har på sin lyra, nämligen det som moderator.

Modererar konferenser och möten

- Jag tycker att det är ett fantastiskt jobb! Jag gör research, hittar vinklar och läser på och får sätta mig in i en massa spännande frågor
som jag annars sannolikt aldrig skulle komma i kontakt med.
Och han anlitas av alltifrån privata företag till myndigheter och organisationer för att moderera möten och konferenser inom vitt skilda områden;
samhällsbyggnadsfrågor, försvarspolitik och näringslivsfrågor är dock några av hans favoritämnen.
- Poängen med att ha en komiker som moderator är att hen kan ställa pålästa frågor och leda diskussionen,
men samtidigt också bryta av det hela några minuter med ett skämt för att sedan återgå till ”allvaret”.
Det är något som verkligen kan lätta upp och göra en annars kanske lite tråkig diskussion mer spännande och levande, konstaterar Kristoffer Appelquist avslutningsvis